Är det här verkligen bra nog…?

”Vi höjer nu skatten rejält på koldioxid och diesel”, skriver alliansregeringens Maud Olofsson, Anders Borg och Andreas Carlgren på DN Debatt idag. Utspelet innehåller en hel del siffror och statistik, men bland annat framgår att dieselskatten höjs med 40 öre litern och att nya miljöbilar skall befrias från fordonsskatt de fem första åren.

Att sänka utsläppen från transporterna är avgörande för att klara Sveriges klimatambitioner […] Takten och tidpunkten för en skärpning måste dock präglas av den kraftiga konjunkturnedgång vi nu upplever så att hushåll och företag får tid att anpassa sig.

Jag hyllar alliansregeringens vilja att minska utsläppen från bland annat fordonsflottan och jag håller med om att skattesatserna är det kanske viktigaste verktyget för att uppnå just detta. Det är dock takten jag spontant ställer mig frågande till. Mål och visioner är viktiga, och jag frågar mig om detta verkligen är tillräckligt mycket tillräckligt snabbt? Naturskyddsföreningen ger regeringen godkänt, men såväl de som den politiska oppositionen kritiserar den makliga takten.

Bilar och lastbilar kommer att vara fortsatt nödvändiga i den överskådliga framtiden, men ju miljövänligare de kan bli och ju snabbare de kan bli det desto bättre. Sverige må vara ett litet land, men det borde inte vara ett hinder för att kunna bli världens starkast lysande stjärna på miljöområdet. Och för det krävs såväl morötter som rejäla piskor.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, politik, konjunktur, regeringen

NationStates: Skapa ditt eget land, en fråga i taget

Jag tänkte passa på och tipsa om ett spel som man spelar i webbläsaren – ett spel för alla som någon gång drömt om bli statsminister eller kanske diktator. Spelet kallas NationStates, och är textbaserat och helt gratis.

I spelet skapar man, och styr sedan över, sitt eget land. I spelet ställs man varje dag inför en eller ett par (kan ställas in) politiska “problem”, som man svarar på genom att välja mellan de alternativ som ges. Frågorna kan gälla allt från yttrandefrihetens vara eller icke vara, till om man skall använda s.k. “positiv särbehandling” vid universiteten. Beroende på vilka alternativ man väljer påverkar man därigenom hur landet, dess folk, ekonomi och natur etc utvecklas. En fråga och ett klick i taget. Det hela är väldigt lugnt, intressant och enkelt, och det är kul att se hurdant landet blir.

Är du högermänniska och vill ha låga skatter och en stark militär så svarar du på frågor i den riktningen, och ser hur saker och ting utvecklas. Samma sak om du är vänstermänniska och vurmar för en stor offentlig sektor och starka sociala skyddsnät, med medföljande höga skatter. Vill du vara benhård diktator med pli på folket väljer du alternativ i den riktningen.

Det här är med andra ord spelet för alla som tycker att de allt skulle kunna bli bättre ledare än både Reinfeldt och Sahlin. Rekommenderas! Nedan kan ni se mitt land: The Kindom of Shizuchan – ett liberalt land med fin miljö och relativt låga skatter. 😀

Läs även andra bloggares åsikter om dataspel, politik, spel, webbspel, NationStates

Nymoralismen sticker upp sin fula nos

DN rapporterar att anställda på regeringskansliet medelst internetcensur skall förhindras att besöka webbplatser som handlar om ”krig, terror, vapen och sex”. Det är förvaltningschefen på regeringskansliet, Jan Lindahl, som både går i spetsen för förslaget och som ensam skall godkänna listan över förbjudna webbplatser.

Som flera andra inte varit sena att påpeka är ju det här ren idioti. För att inte säga moralism. Vuxna människor i landets ledning skall alltså inte få använda internet som de vill?! Att över huvud taget ha med sex och pornografi på listan finner jag direkt äckligt – en nymoralismens kvävande stank.

Så länge tjänstemän och ministrar håller sig inom lagens råmärken och sköter sina jobb, anser inte jag att vare sig förvaltningschefen eller någon annan har ett jota att göra med vilka sidor de besöker. Vad mig anbelangar får de onanera med gurkor på arbetstid om de så skulle vilja, så länge de gör det de skall i övrigt.

Ett litet steg snett framåt

Så har då Centerpartiet bitit i det sura äpplet och svängt om i sin hjärtefråga kärnkraften, och regeringen står därmed enad bakom en ny energipolitik. En energipolitik där förbudet mot att bygga nya kärnkraftsreaktorer hävts. Och en energipolitik där samtliga miljömål ligger i linje med EU:s krav (eller en eller några få procentenheter högre).

Som naturvän vet jag inte om jag skall känna mig nöjd eller besviken. Jag är i varje fall inte förvånad. Beslutet ligger så att säga i linje med alliansledarnas till synes obändliga vilja att visa upp ett ledarskap där enighet och stabilitet tycks väga tyngre än något annat. Tyngre än partipolitik. Tyngre än ideologi. Tyngre än risktagande. Tyngre än drömmar. Med tanke på tidigare högerregeringars inte allt för lysande ekonomiska track record kan jag inte påstå att jag är förvånad över att man den här gången bestämt sig för att inte ta några onödiga risker.

Jag hade naturligtvis helst sett att man hade bestämt att all energi skulle vara förnyelse- och hållbar, och att alla fosila bränslen skulle avskaffas, omedelbums. Realismen i denna önskan kan jag dock inte redogöra för… Maud Olofsson hävdar att omställningen till förnyelsebara energikällor kommer att ta tid och att kärnkraften därför kommer att vara en fortsatt nödvändig del av svensk energipolitik.

Peter Eriksson (MP) hävdar å andra sidan att det här beslutet bara kommer att försena övergången till miljövanliga alternativ. Vem som har rätt vet jag inte, men jag håller med Eriksson om att regeringens energipolitik hur som helst borde ha varit betydligt mer ambitiös. Och visst känns det i själ och hjärta fel när Olofsson säger att kärnkraften kommer att vara en nödvändig del av svensk energipolitik ”för överskådlig framtid”. Det kan vara väldigt länge det…

Fem minuter EU, fem minuter väder

Sveriges Radio P1:s Ekot Special handlade idag om hur man skall förmå engagera svenska folket för europaparlamentsvalet 2009. Intresset för valet till europaparlamentet har visst tidigare varit minst sagt ljumt (dryga 30 % valdeltagande, att jämföra med över 80 % i senaste riksdagsvalet) och man frågar sig hur i all sin dar man skall få folk att bry sig mer. Kan möjligen ökad politisk humor vara lösningen? Stämningen var gravallvarlig och ögonbrynen troligtvis rejält rynkade.

Nå, som situationen är nu, förstår jag folks svala intresse. EU-besluten känns fjärran på fler än ett sätt, inte minst då de ju måste legitimeras i den svenska riksdagen innan de ens kan införas officiellt. På nyheterna brukar EU knappt ens nämnas. Med FRA-lagen i färskt minne känns dessutom mitt förtroende för yrkes-/toppolitiker överlag rejält naggat i kanten; man frågar sig helt stilla hur men som väljare i det lilla landet Sverige över huvud taget skall kunna hoppas på att kunna påverka politiken inom det stora EU när inte ens vårt inflytande över vårt eget land känns helt klart alla gånger. Men hur som helst – cynism är knappast en väg ur problemet. Och jag är faktiskt för överstatlighet, exempelvis gällande miljöpolitiken.

Kan jag få föreslå ett fem minuters EU-politikinslag varje vardag i Rapports 19:30-sändning? SVT är ju trots allt Public Service, och politiken som påverkar oss borde lyftas fram bättre även fast den inte alltid avhandlas i riksdagen (eller ens i Vita huset). Med en daglig rapportering om de beslut som tas/kommer att tas, tror i alla fall jag att EU-politiken sakta men säkert skulle flytta fram sina positioner i folks medvetanden. Ett medvetande som också skulle leda till ökat intresse.

Höger, vänster eller mitt emellan

När jag läser Blogges översiktliga genomgång över alliansregeringens år vid makten blir jag, som så många gånger tidigare, påmind om att jag – troligtvis likt de flesta andra väljare – inte kan finna mig klart tillrätta på vare sig den högra eller den vänstra planhalvan av det politiska spektrat. Mina politiska åsikter är helt enkelt något spridda; en mix av social omtänksamhet och ordning och reda.

Å ena sidan hyser jag en del åsikter och värderingar som traditionellt brukar tillskrivas högern:

• Högre krav på lärare och elever, samt mer ordning i skolan.
• En rejäl ökning av antalet poliser.
• En restriktiv skatte- och utgiftspolitik.
• Förenklingar för (speciellt de små) företagen. Exempelvis en uppluckring av LAS.
• Liberalt vurmande för den personliga integriteten.
• Legalisering av prostitution.
• Legalisering av aktiv dödshjälp.
• En ickerestriktiv pornografilagstiftning tror jag också passar in här.

Kort sagt, en politik som närmast kan liknas vid det intryck man får av en snabb genomläsning av en typisk lärobok i nationalekonomi, med en lätt föraktfull osentimental syn på de svaga. Folk skall få ta ansvar för sina egna liv.

Å andra sidan hyser jag också några åsikter som brukar återfinnas till vänster på skalan:

• Minskade inkomstklyftor.
• Eventuellt ökade regleringar av företagen.
• En boendepolitik ämnad att minska segregationen.
• Tvingande folkhälsofrämjande åtgärder, såsom förbud mot droger samt en restriktiv tobak- och alkoholpolitik.

En kraftigt skärpt och upprioriterad miljöpolitik tror jag också kan passa in här (eller också ligger miljöperspektivet utanför den traditionella blockpolitiken).

Kort sagt en politik som styr mer med hjärtat än med grundboken i ekonomi, och som ibland faktiskt inte anser att den enskilde individen fritt skall få bestämma vilket gift den skall få stoppa i sig.

Kanhända är jag helt enkelt något för pragmatisk för att vilja gömma mig bakom någon specifik ideologi; liberalism, socialism etc. Jag tror inte att något visst tankesätt, likt en naturlag, kan styra alla de politiska beslut som skall tas i ett samhälle, utan jag tror man kan tillåta sig att vara något mer flexibel.