Tecken på utbrändhet

En känsla av otillräcklighet
För drygt två år sedan (sommaren 2006) diagnostiserades jag med utmattningsdepression, eller utbrändhet i dagligt tal. Denna diagnos och detta tillstånd kom inte som en blixt från klar himmel, utan jag hade då redan känt mig stressad och i obalans i flera år. Föga oroväckande i början, men sedan med sakta men säkert tilltagande styrka och obehag.

Jag har alltid varit lite av en perfektionist, neat-freak och ensamvarg, som alltid velat göra mitt bästa och vara en god och ordentlig man. Jag var blyg av mig och hade alltid lättare för att försjunka i studier än att träffa vänner, men på det hela taget klarade jag mig bra. Även fast jag redan hade flera års universitetsstudier under bältet och ofta fick beundrande och uppskattande kommentarer från familj och vänner kände jag mig dock inte till freds med mig själv innombords. Jag kände mig inte nöjd med mig själv, utan hade alltid dåligt samvete för att jag inte var mer framgångsrik och lyckad som människa. Jag kände att jag inte kunde leva upp till mina och ”folks” förväntningar.

Studier

Bild av Etwood

Jag har sedemera förstått att denna känsla av otillräcklighet och prestationsångest var ett misstag och ett rent tankespöke från min sida. Jag har också lärt mig att denna ogrundade perfektionism och vilja att vara andra till lags är ett vanligt problem just bland människor som sedemera blir utbrända. Perfektionism ofta grundad i tron att de måste prestera ren perfektion för att få sina medmänniskors respekt och kärlek.

Vanliga symptom
Innan jag fortsätter och beskriver tänkbara orsaker till att man blir utbränd följer här en lista över symptom vid utbrändhet, hämtad från Inger Jalakas utmärkta Från utbränd till nytänd, så att ni kan få en snabb överblick över några av de vanligaste symptomen:

  • Extrem trötthet eller utmattning som inte ger med sig trots att man vilar.
  • Sömnsvårigheter. Man har svårt att somna och/eller vaknar tidigt och kan inte somna om.
  • Ökad infektionskänslighet.
  • Ökad smärtkänslighet.
  • Problem med muskler.
  • Problem med mage och tarm.
  • Labilt känsloliv. Känslorna växlar snabbt, är starka och svåra att styra.
  • Nedstämdhet, ofta även en regelrätt depression.
  • Minnesstörningar. Man har svårt att lägga saker på minnet och svårt att komma åt sina grundkunskaper.
  • Koncentrationssvårigheter.
  • Sämre inlärningsförmåga.
  • Oförmåga att tänka klart.
  • Låg stresstolerans.
  • Irritabilitet.
  • Överkänslighet för ljud och ljus.
  • Yrsel.
  • Tunnelseende.

Vidare är följande symptom vanliga, baserat på mina egna erfarenheter och på erfarenheter från andra drabbade jag samtalat med:

  • Återkommande och ihållande huvudvärk, ofta som en ren respons på stress.
  • Ett upplevt tryck inuti huvudet.
  • En känsla av att hjärnans signaler har svårt att påverka kroppen, hjärnan känns isolerad, som om den vore ”inlindad i gladpack”. (Det är svårt att förklara, men har du upplevt det så förstår du vad jag menar.)
Utarbetad

Bild av Pressthebuttononthetop

Samtliga dessa symptom utom de fem översta stämmer in på mig i mer eller mindre hög grad, även fast samtliga blivit avsevärt bättre under det senaste året. För min del har problemen med stresskänslighet och den resulterande huvudvärken (konstant i ungefär ett års tid) varit de fysiskt jobbigaste. När det var som värst hade jag svårt att både läsa även korta texter och räkna även mycket enkla tal. För två kära bekanta har istället en otrolig trötthet varit det starkaste symptomet. Hur många kan du pricka av? Inte allt för många hoppas jag.

Vilka blir utbrända?
Bland de drabbade jag talat med närmast finns en chef inom administrationen, en lärare och en tandvårdsspecialist. Samtliga erfarna och högt aktade inom sina respektive områden. Utbrändhet är ingalunda ett litet eller obskyrt problem, och det är ett problem som drabbar allt fler och allt yngre människor. Människors lathet är inte problemet – även fast utbrändhetens symptom ofta kan misstolkas som lathet eller dumhet av en oförstående omgivning. Som Jalakas mycket pricksäkert uttrycker det: ”Bara den som brinner blir utbränd”.

Man blir utbränd för att man lever under press under lång tid (ofta flera år i streck), för att man vill för mycket och för att man känner att man inte kan prestera tillräckligt. Man oroar sig och känner ångest som med tiden blir allt starkare, tills känslan av otillräcklighet till slut tar över hela ens tankevärld. Humöret börjar svaja, man lägger allt mer tid på arbetet i fråga samtidigt som man skär ner på de sociala kontakterna. Man ger sig själv allt mindre tid för rekreation och vila då man helt kan släppa alla krav – istället tänker man på de krav man har framför sig, och känner sig konstant pressad. Detta är inte lathet eller brist på engagemang. Ingen människa som bara är lat orkar pressa sig själv så hårt under så lång tid.

Affärsmän

Bild av LotusHead

Enligt min egen erfarenhet, och också enligt Jalakas, tycks risken att bli utbränd vara extra stor för människor med sociala och vårdande jobb, såsom exempelvis vårdpersonal, lärare, socialhandläggare m.fl. Kort sagt: personer som i sitt yrke kommer många människor personligt och känslomässigt nära. Människor som i sitt jobb känner sig sporrade att arbeta lite mer, lite hårdare, för att kunna hjälpa andra människor lite mer. Människor som förlorar fokuset på sig själva, och istället försöker sätta andras känslor och behov främst. Lite för mycket och alldeles på tok för länge.

Även människor med relativt självständiga arbeten kan dock drabbas. Jag var till exempel student när det hände mig. Dock är problemet detsamma: man känner sig stressad, otillräcklig och frustrerad över sin livssituation, men är trots detta oförmögen att ta itu med problemen. Problem som istället fortgår och kanske förvärras, dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år, tills kroppen till slut inte längre klarar av att hantera situationen.

Onaturliga krav
Kroppen är sedan urminnes tider anpassad för att i möjligaste mån undvika eller klara av farliga situationer: attackerande vilda djur, tillfälliga perioder av svält, slagsmål, etc. Kroppen hamnar i ett tillstånd av stress och kamp, adrenalinet flödar, musklerna späns, sinnena skärps och smärtkänsligheten minskar tillfälligt. När den farliga situationen är över återgår kroppen till det normala och stresshormonerna avtar.

Vargar

Bild av Druidicparadise

Problemet är att de krav som ställs på nutidsmänniskan är helt annorlunda än de som våra förfäder grottmäniskorna ställdes inför: farorna är mer abstrakta, problemen mer komplexa och svårare att handgripligen kunna göra något åt. Budgetar skall hållas, bilmodeller konstrueras, kontrakt ros i hamn och ständigt svällande klasser skall få högsta möjliga betyg trots ökande byråkrati och minskande tid för varje student. Från sådana här problem går det inte att vare sig slåss, fly eller gömma sig, inte heller är problemen kortsiktiga utan kan fortgå i både månader och år. Alla människor har en individuell gräns när kroppen inte klarar av den ”onaturliga” situationen längre, och stressfunktionen havererar. Ju längre situationen tillåts fortfå, desto längre tid tar det för hjärnan att återhämta sig och bli ”frisk” igen.

Avslutningsvis
För att avrunda den här texten innan den blir allt för lång kan jag bara säga: begrunda listan här ovanför, och lyssna på din kropp. Unna dig vila och avkoppling av det slag du tycker om (inte nödvändigtvis ren ”vila” som i att ligga och stirra i taket, utan vad som helst som ger dig glädje och framförallt ro inombords – kanske någon hobby?), och gör det ofta och regelbundet. Ge dig själv de pauser du innerst inne känner att du behöver, innan din kropp går under av för lång och ihärdig stress. De minuterna, timmarna, dagarna och veckorna sparar du snabbt in jämfört med de år det kan ta att hjälpligt återhämta sig från en utbrändhet. Och läs gärna Jalakas bok (nej, jag får inte betalt för den här reklamen, men boken har hjälpt både mig, mina bekanta och min familj) – den är kort, lättläst och oerhört lärorik.

Varför inte ta en promenad?

Bild av Mailsparky

* Bild av Rivertay.

Epilog: Baksmälla.

Annonser

2 Responses to “Tecken på utbrändhet”


  1. 1 Samson november 17, 2008 kl. 17:38

    Jag tackar för texten, så här ett par månader i efterhand. Jag misstänker att jag är på väg ner i skiten, eller rättare sagt, redan är rätt långt nere. Du listar tjugo olika tecken, jag uppfyller åtta av dessa. Jag är 22 år, har jobbat med livsmedel i snart två år. Enormt högt tempo alla dagar i veckan, höga krav uppifrån. Jag är, precis som du, perfektionist. Jag nöjer mig inte med att göra ett ”okej” eller ”bra” jobb, utan pressar mig ständigt till det yttersta. Att vara ”bland de bästa” på jobbet, eller inom företaget, är inte tillräckligt för mig. Jag vill vara överlägsen, på allt. Det är väldigt sällan jag går hem från jobbet och tycker att jag gjort en bra insats. Jag är kroniskt utmattad, har varit det över ett år nu. Spelar ingen roll hur länge jag försöker återhämta mig, jag är fortfarande lika förintad fysiskt. Mentalt hänger jag med än så länge, men jag har börjat glömma av vissa enkla uppgifter jag får tilldelade. Min chef kan be mig göra en grej, och jag säger naturligtvis att jag ska göra detta. Innan jag påbörjar den uppgiften ska jag slutföra något annat, och helt plötsligt har den nya uppgiften försvunnit helt för mig. Men, jag kommer alltid på vad det är jag skulle gjort flera timmar senare, kanske en dag senare, när jag är hemma eller på väg hem.

    Utbrändhet har för mig varit något som jag aldrig trott på. Jag har hela tiden sett det som något psykiskt, något man intalar sig själv då man har låg självkänsla. Men, nu har jag börjat tro att detta verkligen är en riktig grej. Det oroar mig. Jag har nu under en tid funderat på att uppsöka en läkare för att göra en hälsokontroll. Men jag vågar inte. Tänk om han/hon ställer frågor kring mitt jobb och hur jag mår. Vad jag känner idag är att jag inte har råd att bli sjukskriven, även fast det är för mitt eget bästa. Och jag kommer nog undvika att uppsöka läkare tills den dagen jag fullständigt kollapsar.

  2. 2 Kanjidude januari 6, 2009 kl. 13:37

    Jag ber så mycket om ursäkt att jag inte svarat på din kommentar snabbare, Samson. Jag brukar alltid få ett mail när någon lämnat en kommentar, men så tycks inte ha skett den här gången … Mycket märkligt. Men ändock: ansvaret är mitt.

    Jag hoppas verkligen att dina utmattningssymptom inte blivit värre. Det är tydligt att du pressar dig själv hårt, utan att ge din kropp den tid till återhämtning som den faktiskt behöver. Och jag känner faktiskt igen mig i den halvt omedvetna tanken – eller faktiskt snarare förhoppningen – att situationen till slut skall bli så ohållbar att man tvingas ge upp. Kollapsa, om man så vill.

    Men tro mig: även fast kollapsen kan ses som en okej ”slutlig lösning” vid första anblicken, så rekommenderar jag inte att du låter det gå så långt. Att ge upp är en dålig lösning, och en väldigt feg sådan.

    Fråga dig istället VAD det är du är så rädd för. Och VARFÖR. Och ge dig inte förrän du verkligen känner att du kommit till botten med de frågorna, för däri ligger troligen svaret på dina problem och på den situation du försatt dig i. Därefter kan du på allvar ta tag i att göra livet bättre igen. Och du kommer att kunna bespara dig själv åtskilliga timmar i terapi och kanske livslånga men down the road.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




En blogg tillhörande en utbränd japanolog och tecknare

RSS Just nu

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Bloggtips

Bitchslap Barbie
Klarsynt och aktuell läkarstudent, med hjärtat på rätta stället.

Blogge Bloggelito
Liberal toppbloggare. Är ibland ute och cyklar, men träffar ofta helt rätt.

Dick Erixon
Min nya favoritblogg. En ofta uppdaterad liberal bloggare med vettiga åsikter.

Ekonomikommentarer
En läsvärd ekonomiblogg med stark vänsterprofil.

Martin Ackerfors
Recensioner av - och texter om - böcker, filmer, rollspel och mer.

Piruett
Något så ovanligt som en bra blogg om rollspel.

Pocketpocketpocket
En litterär blogg om mer än bara pocketar, tro't eller ej.

TantraBlog
En synnerligen trevlig blogg om sensualism, erotik och aktuella frågor.

Trollhare
En underbar blogg av en fantastisk människa. Ger många nya tankar och insikter.


Bloggtoppen.se

wordpress stats

%d bloggare gillar detta: