”Vi höjer nu skatten rejält på koldioxid och diesel”, skriver alliansregeringens Maud Olofsson, Anders Borg och Andreas Carlgren på DN Debatt idag. Utspelet innehåller en hel del siffror och statistik, men bland annat framgår att dieselskatten höjs med 40 öre litern och att nya miljöbilar skall befrias från fordonsskatt de fem första åren.
Att sänka utsläppen från transporterna är avgörande för att klara Sveriges klimatambitioner […] Takten och tidpunkten för en skärpning måste dock präglas av den kraftiga konjunkturnedgång vi nu upplever så att hushåll och företag får tid att anpassa sig.
Jag hyllar alliansregeringens vilja att minska utsläppen från bland annat fordonsflottan och jag håller med om att skattesatserna är det kanske viktigaste verktyget för att uppnå just detta. Det är dock takten jag spontant ställer mig frågande till. Mål och visioner är viktiga, och jag frågar mig om detta verkligen är tillräckligt mycket tillräckligt snabbt? Naturskyddsföreningen ger regeringen godkänt, men såväl de som den politiska oppositionen kritiserar den makliga takten.
Bilar och lastbilar kommer att vara fortsatt nödvändiga i den överskådliga framtiden, men ju miljövänligare de kan bli och ju snabbare de kan bli det desto bättre. Sverige må vara ett litet land, men det borde inte vara ett hinder för att kunna bli världens starkast lysande stjärna på miljöområdet. Och för det krävs såväl morötter som rejäla piskor.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, politik, konjunktur, regeringen
Tankar... om miljö, politik, böcker, utbrändhet och mer därtill 
Jag noterar förresten att miljöskatterna till viss del bara skyfflas runt… ”Fordonskatten på dieselbilar, tunga lastbilar och tunga bussar sänks” – skriver man – för att kompensera för den höjda dieselskatten. Hur stor blir då egentligen effekten??
Ju mer jag funderar på det desto mer skeptisk blir jag till regeringens ambitionsnivå.